Känns som att det är mycket som ältas i mitt huvud för tillfället. Man blir liksom.. utmattad av att tänka så mycket som jag gör. Nu kanske det låter som att jag tror att jag är värsta filosofen men nej det är inte så jag menar. Jag tänker på jobbiga saker. Vad man har gjort och om man ångrar sig. Vad som har hänt och hur man kan ändra på det. Vad vill man ändra på? Vad vill man inte ändra på? Vad tusan är det man BORDE göra..? Borde kanske bara släppa allt. Släppa taget om tankarna och låta kroppen styra. Försvinner den där känslan av hopplöshet då? Försvinner knipet i magen och paniken i bröstet?



Enjoy;)

H