Jag är helt säker på att man inte alltid uppfattas som man tror att man uppfattas av andra. Alla har vi stött på riktiga jubelidioter här i livet. Och vem är det som aktivt lever sig in i att vara idiot egentligen? Det mesta handlar nog om missförstånd. Men det är problematiskt. Man kan till exempel inte alltid vara glad. Man kan vara trött och man kan vara grinig. Det har faktiskt ALLA rätt att vara ibland. Problemet är bara att man kan uppfattas "som en sur person", utan att man egentligen är det. För bara för att man är det ibland,,, så betyder väl inte det att det är sån man är..?
Jag blev lite ledsen på ett sånt här missförstånd idag faktiskt. Ibland är det mycket här i livet och det känns som att man kämpar för att ta sig upp ur kvicksanden. Jag vet att jag kan anstänga mig. Men samtidigt har jag lärt mig att det sim funkar bäst för mig är att inte säga för mycket. Bara vara tyst, göra det man ska och ge sig själv lite ensamtid. Men ja, då kan man lätt uppfattas som en riktig surpuppa.
Jag ber om ursäkt för detta. Men det är sån jag är och så jag fungerar. Det viktigaste är att man är lika tydlig på att släppa ut känslorna när man är glad :)



Enjoy;)

H