Jag befinner mig verkligen i den där "mitt-i-mellan-åldern". Eftersom jag fortfarande går i skolan och bor hemma så räknas jag som ett barn. Men samtidigt har jag fyllt 18, får gå på krogen, har ett jobb, betalar frissören själv och antas vara ansvarsfull och ordningssam, som en vuxen.
Att vara "barn" och att vara "vuxen" har olika förmåner. Så just nu försöker jag ständigt dra nytta av båda. Men det går typ inte.

- "Jag är faktiskt 18 nu!! Du kan inte bestämma vad jag ska göra!"
- "Så länge du bor under det här taket..."

- "Men mammaaaaa,, jag vet faktiskt inte hur den där tvättmaskinen fungerar.."
- "Men då ska jag lära dig! :D"

- "Nej men jag vill inte att du åker själv dit på kvällen."
- "Vadå, jag är vuxen nu, jag har ju till och med ett jobb."

-"Hanna,,,, din telefonräkning kom idag.."
-"Bara för att jag har ett jobb betyder det inte att jag har råd med den där telefonräkningen, jag är ju bara ett barn."

Detsamma gäller sommaren. Jag har liksom sommarlov.. men jag har inte varit ledig förän nu, när jag har semester från jobbet i 3 veckor. Nice. Det är väl bara att njuta i förvirringen antar jag;)


H