Så länge jag kan minnas har jag alltid stressat när jag åker kommunalt. Jag rusar alltid ner i rulltrapporna för att hinna med tunnelbanan även fast nästa kommer om 5 minuter, jag skyndar mig alltid för att på precisen hinna med en tidigare buss och jag kan aldrig gå långsamt mellan bytena utan jag småspringer alltid! Varför? Jag har ingen aning. Det är som att restiden är så hopplös, man vill liksom minimera den så mycket som möjligt. Komma hem så fort som möjligt, komma fram så fort som möjligt. Det värsta är när mina planer inte går i lås, när jag missar bussen eller tunnelbanan med ett par sekunder. Eftersom jag redan är så uppe i varv av all stress så blir jag helt tokig och väntetiden på nästa buss känns längre än en evighet.
Men nu är det slut med det där.
Jag har börjat med ett nytt beteende. Jag är lugn. Sansad. GÅR mellan bytena. STÅR STILLA i rulltrapporna. Och andas. Och fan va skönt det är! Vad gör det om jag missar en buss? Det kommer ju snart en annan liksom:) Har kommit på hur mysigt det är att åka stadsbuss till exempel. Istället för att sitta och stirra blint på klockan kan man i lugn och ro kika ut genom fönstret, lyssna på musik eller läsa en bok. Utan att ha stenkoll på tiden! Utan att överdriva kan jag säga att jag känner mig mycket gladare och piggare sen jag bytte attityd. Man börjar liksom automatiskt ha den här positiva lugna attityden till så mycket annat i livet.
Sluta stressa, stanna upp och njut..

Tack mamma för att du övertalade mig ;)

Enjoy;)

H