Häromdan på tunnelbanan. Inte så mycket folk, en kvinna i övre medelåldern sitter framför mig. Hon ser väldigt normal ut i sin beigea kappa och glasögon. Hon fipplar med grejer, tar fram en portfölj, fipplar lite till. Öppnar portföljen, stoppar ner handen och tar fram en... IPAD! Jajamen, nu är den här. Precis som iphonen plötsligt en dag uppenbarade sig som tunnelbaneunderhållning har jag nu stött på min första ipadare. Jag har gått och väntat och verkligen funderat över när ipaden ska göra entré i kommunaltrafiken, och plötsligt är det ett faktum!
Så nu kan vi sitta där, alla vi som trånar men inte har råd! Men nej, jag är faktiskt inte avundsjuk. Ipaden är som en iphone för pensionärer med synfel.

Enjoy;)

H