Sprang in i butiken efter jobbet idag för att köpa med mig en flaska hårmousse. En liten grej man inte klarar sig utan liksom. Påväg mot kassorna fastnade min blick vid ett litet fint bord på "kontorsavdelningen" där ett stort utbud av almanackor för 2011 var exponerade på ett försäljningsvänligt sätt. Jag stannade upp. Shit. Det satt som ett slag i magen, jag var helt oförberedd. Den årliga "leta-reda-på-nästa-årets-almanacka-tid",,, är den verkligen redan här? Jag smög mig närmare bordet. Sneglade lite gran. Vågade först inte röra. Tog sedan mod till mig och öppnade en. Bläddrade lite snabbt igenom en annan. Nej usch. Det gick en rysning genom kroppen. Såhär ska det inte vara! Att leta reda på en ny almanacka är något man planerar in som ett möte i den nuvarande almanackan. Det ska ta tid, man ska ha idéer om vad man söker och det ska ske under fullt fokus. ALL uppmärksamhet ska riktas mot den nya almanackan och känslan gentemot den.
Almanackan är helig. I alla fall för mig. Den lilla boken, som oftast är av rätt billig kvalité, är faktiskt en del av framtidens memoarer. I den finns HELA mitt liv. Jag skojjar inte. Jag planerar in allt i min lilla almanacka, jag lever med den, saknar den när jag inte har den med mig och skulle få fullständig panik om jag tappade bort den. Det skulle vara som att tappa bort mitt liv. Min morgondag.

Nåväl. Jag känner mig trygg med mitt handlande. Jag släppte snabbt tanken på att i fullaste hast och i det mest okoncentrerade skick köpa med mig en almanacka så som jag köpte med mig en flaska mousse. Ska minsann planera in en liten tur på tu man hand för mig och min lilla almanacka, så att vi kan hitta en värdig ersättare till 2011.



Hittade till å med en bild på min almanacka :)


Enjoy;)

H